Reflektion från auskultationen

Jag har under min auskultation följt en klass i årskurs fyra. För att välja ut några saker jag reflekterade över har jag valt att berätta om vad som hände under en NO-lektion. Läraren gick först igenom vad dagens undervisning skulle handla om, vilka målen var och hur de skulle gå till väga för att nå målen. Även vad de skulle göra om de blev klara med en uppgift innan de andra. Detta kallas formativ bedömning. I Håkanssons Synligt lärande kan man läsa att formativ bedömning är ett begrepp som innefattar flera olika typer av återkopplingar och att använda sig av det i undervisningen visar bäst studieresultat.

När läraren skulle förklara vad luft är för något och vad som händer med molekylerna i luften när den blir varm respektive kall använde hon sig av text och animationer. Att använda sig av både bild och text kallas för dual coding. På detta sätt menar Wienstein att eleverna lär sig lättare eftersom de då tar in informationen från två källor, både visuellt och verbalt.

Jag upplevde att eleverna var positiva till att läraren gick igenom upplägget. De visste från början vad som skulle göras och varför. Att läraren tog några minuter till att gå igenom detta verkade ändå spara tid. Eleverna behövde då inte fråga varför de skulle lära sig dessa saker och de visste vad de skulle göra om de blev klara tidigare med en uppgift. Även att läraren förklarade genom både bild och text verkade ha positiv effekt på eleverna. De verkade förstå på ett annat sätt när de fick se bilden. Några elever reagerade med ”jaha” när de fick se bilden, som att det var en pollett som trillade ner då.